m.

Hej Berit här!
Tänkte skriva ett gästinlägg till min fina prinsessa idag, men jag tror jag tappade tråden när jag fick lösenordet. HAHA. förlåt!  Nu börjar jag...
Marie började på haga samma stund som jag. Jag var blond hon var svarthårig.
Vi var raka motsatsen till varandra.
Jag kommer inte ihåg hur allt gick till eftersom jag var så uppe i varv och av all förvirring inte så kontaktbar... men allt löste sig tillslut och alla hittade till klassrummet.
Under tiden så var en som heter Linn, den enda jag kände för stunden.
Självklart blev vi extermt tighta av all rädsla.
Nu såhär i efterhand så förstår jag inte varför jag inte såg solstrålen i klassrummet samma dag som vi började... för hon är minsann något av den egna sorten.
jag lovar.
-ordet speciell räcker inte åt henne.
Snart har jag spenderat 1,5 år tillsammans med henne i skolan och jag kommer aldrig tröttna när hon är i närheten.
Sure, skolan tröttnar man oftast rätt så lätt på men det jag försöker säga är att,
när Marie är i närheten gör hon precis allt så himla mycket lättare.
Hon är min andra halva (efter mamma).
för jag har hittat mig själv tack vare henne.
Vi har fortfarande ca 12096 timmar kvar i skolan (inga lov inräknade) och vet ni vad?
Jag längtar efter att få tillbringa varenda en med henne. Varenda jävla timme ska jag plåga henne med tills då vi två springer ut hand i hand på stundentdagen
med våra vita mössor och skriker högre än någon annan.
jag älskar dig tok ♥


din Ln

plus att ni borde läsa min blogg oftare än Maries för hon skriver bara om mig ändå..
HAHA