Så obegripligt svårt.
Obegripliga ord i bläck
på ett vitt papper flyter
ihop till en oförstålig
grå dimma.
Huvudet dunkar och
skriker stopp
stanna.
Min bleka hud spricker
av kölden
som drar in
samtidigt som
ensamheten
tar över.
Verb på
främmande språk
blir en omöjlighet när
ångesten
tagit över makten
och paniken
målat
mina väggar
svarta.
Vinterlyckan sprack sönder på en hundradels sekund.
och glada barn
som skuttar omkring
så snön yr
i kaotiska cirklar.
Planer som
spricker sönder
i en miljon bitar.
Tankar som
får väggarna att
spricka
och en isande
kyla fyller upp
ett tomt
och
likgiltigt skal.
Tårar bränner
i sömniga ögon
och får snön
att smälta under
fötterna.
På en
hundradels sekund
så slutade
världen
att snurra i min
takt
och allting
bara
föll.
Du räddar mig från luftkris.
i världen
är endast
förgiftat koldioxid
med lite
syre
som ska hålla
dig vid
liv.
För mig är
dina andetag
hela
världen.
Och
det ger
mig syre
att andas
varje minut
även när det är
luftkris
.
Ensamhället har krossat oss.
stormsteg mot
natt
samtidigt som
kylan smeker din
bleka hud.
Tomheten hänger
tung i nattluften
och kaoset
snurrar
som en tornado
innuti en
ensam kropp.
Frågorna är många
men svaren för få.
Tiden rinner ifrån oss
samtidigt som en
ensam röst
i panik skriker
efter hjälp.
Efter en räddning
ifrån detta
trasiga
ensamhälle
.
Spegelexplosion
Jag ska spränga min spegel i 
ett kärnvapenkrig.
Ljuset från explosionen
ska få hela världen
att lysa upp.
När min spegelbild
faller över dig och mig
som snö,
då ska jag skratta
mig lycklig.
För då
kanske
jag
kan bli
lika vacker
som
du.
Att beskriva en saknad.
Vackra minnen
blandar sig
med
en överdos utav
saknad
och
tårar.
Paniken griper in
och
fångar mitt hjärta.
Jag tror att jag
glömt
hur det kändes när
kärleken
var
levande
.
Torsdag 20:41
Pipande väcklarklocka
som väcker
tröttheten till liv.
Frostig asfalt och
skrikande barn
på en överfull
buss.
Förvirrande ord
på andra språk
och
obegriplig
gramatik.
Coca-cola fläckar
och chips smulor
i sängen.
Huvuvärk av
samhällsekonomins
neråtgående konjukturer.
Tröttheten tar vid
igen
och kvällen går
mot natt.
Sömnen tar över
och svisch
så har ännu en dag
passerat i ett
meningslöst
liv.
Landet lagom är i kris.
fast det är syrebrist.
Vi ska leva,
fast vi kommer dö en dag.
Vi ska bara vara,
samtidigt som vi ska vara allt.
Vi ska inte kräva,
fast ändå ska vi ha allt.
Vi ska vara glada,
men samtidigt känslokalla.
Vi ska vara perfekta,
men ändå vara som alla andra.
Vi ska ha allt i en perfekt balans,
för tar någon klivet över gränsen
så går landet lagom i konkurs
.
Smile like you mean it honey.
eller ännu bättre en schysst konsert,
helst Kent.
Ge mig bra människor,
en iskall coca-cola,
och massa snö.
Ge mig en plugg-fri-skola,
gott godis,
helst ett kilo choklad.
Ge mig nya kläder,
massa pengar,
och en lägenhet i gbg.
Ge mig ett nytt liv
och jag ska sluta klaga.
Deal?
Falska toner i en vacker melodi.
kväver en sakta med hånskratt,
och påminner en ständigt om glada
dagar som passerat förbi i ljusetshastighet.
Barndomsminnen som innehåll
skratt och glädjetårar spelas på
repeat ikväll.
En barndom byggd på en illusion
där endast lek och skratt fanns.
Jag håller fast i något jag förlorade
i samma andetag som jag insåg
att verkligheten var en kvävande lögn.
För när skratten jag skrattar
blir till falska toner i era vackra
melodier, och orden ur min mun
bara är tysta toner.
Så vet jag att jag inte längre platsar
i eran perfekta och vackra värld.
Ännu en del utav mitt liv
har rasat samman på grund
av en falsk lögn.
Men denna gång är lögnen
Jag
Jag tror det är ett stort misstag utav mig att skriva det här i den här bloggen.
Kanske kommer det här inlägget att raderas med tiden.
Men just nu ville jag skriva det här, så just nu står det här.
Resten kan bara tiden utvisa.
Tack och God natt.
