Ensamhället har krossat oss.

Klockan går med
stormsteg mot
natt
samtidigt som
kylan smeker din
bleka hud.
Tomheten hänger
tung i nattluften
och kaoset
snurrar
som en tornado
innuti en
ensam kropp.
Frågorna är många
men svaren för få.
Tiden rinner ifrån oss
samtidigt som en
ensam röst
i panik skriker
efter hjälp.
Efter en räddning
ifrån detta
trasiga
ensamhälle
.

Kommentarer
Postat av: Linda

du är så dukitg mitt allt :)

2008-10-29 @ 10:57:53
URL: http://narto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0