m.

Jaha så var rummet ännu en gång ett dammigt bombnedslag.
Damm och dammråttor måste verkligen älska mitt rum.
För i en veckas tid nu har det varit fullt med massa äckliga gråa dammtussar
på golvet längst veckarna, blä.
För två veckor sedan dammade jag och dammsög rummet två gånger om,
redan en vecka senare började dammråttorna smyga sig fram igen, det är galet!

Om det inte vore nog med dammet, nu verkar även alla mina kläder dragit
sig till golvet. Jag tror att mitt golv är en enda stor magnet som drar till sig
damm, kläder och andra onödiga saker.
Man kan likna mitt rum med en naturkatastrof nu. Kanske är det en storm som dragit
fram,  det är lätt att dra den slutsatsen om man såg den här oredan.

Nu är det egentligen hög tid för att städa, men eftersom jag vet att
det kommer vara lika mycket kaos och katastrof om två veckor igen så kan
det vänta en liten stund till. För ärligt talat har jag varken tid eller ork.
Och dammråttorna verkar ju inte lida av att få stanna en stund till och
kunna växa sig riktigt stora och ståtliga.

Städa, plugga, skola, le, skratta,
träffa kompisar, undvika ångest,
tänka, undvika fel tankar, 
andas, sova, leva.
Eller vänta, ska man verkligen hinna leva i det här livet?

Ibland är det bara för mycket för mig.
Så därför får dammet ligga några dagar till.
För imorgon, eller i övermorgon kanske jag hinner leva?
Eller kanske inte alls.