m.

Jag vet jag tjatar så extremt mycket om musik
och konserter i den här bloggen, så mycket att det
börjar bli ohälsosamt. Men musik är mitt liv,
och mitt liv är inte alltid så hälsosamt.

Nu vill jag bara stå där mitt i publiken på Kent och
kolla på Jocke Berg och rysa lite när han sjunger
"min sista gnista hopp" i Socker på bara sättet som han kan.
Sen vill jag fälla några tårar för att det är så otroligt
fint, och för att alla känslor och tårar bara behöver komma ut ibland.
På konserter är det okej att vara känslosam och gråta, så därför
passar det så bra att göra det just där. Då man är i extas och allting
är så underbart fint för då är det oftast glädjetårar.
Ge mig konsert där Kent står och sjunger Socker för
det är precis det jag behöver just nu.

Det spelar inte längre någon roll
jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll.
Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd.
- Socker.