m.

Jag har aldrig förstått grejjen med parken,
och jag vet inte om jag kan påstå att jag gör det nu heller.
Men innan var jag en parken-hatare, eller hur jag ska beskriva det.

Linda länkande någon låt för länge sedan. Jag fattade inte grejen med den
plingandemusiken, rösten, texten eller låten överhuvdtaget.

Men jag råkade ladda ner Parkens album.
Jag kan inte påstå att det är bra, men jag kan påstå
att låten Åt helvete med himlen  helt klart är värd att lyssna på
ett par, tre, fyra gånger.
Jag kan med säkerhet påstå att det är kvällens låt.

Jag har väntat på den här stunden så länge nu, flera månader.
Deathstars har släppt ny låt!
O den är så sjukt fucking bra att jag kan sitta ett helt dygn och lyssna på bara den låten.
Ge mig 30 januari nu ge mig deras nya album!
LYSSNA HÄR!

Du som hade allt att säga säger ingenting
men dina tankar dom hörs ändå.
Din tystnad säger allt som dina läppar vill
men inte just nu kan förmå.
På dina fingrar så räknar du månader
och i själen så räknar du sår.
Pappret framför dig som är så fullt av små streck
visar ett streck för varje år.
- Joakim Thåström.

Kristian Anttila mina damer och herrar.
Finns tyvärr inga bra bilder jag kan bjuda på så ni får leva med den där.
Det var en bra konsert med världens bästa Emma.

Men höjdpunkten kom efteråt då Emma mitt eget sötknas
tyckte det var dumt att jag gick runt och var bitter för att han inte
spelade Benjamin och jag. Så då gick hon fram till honom och
bad han sjunga lite ur den för mig.
OCH HAN SJÖNG FÖR MIG! HAN SJÖNG FÖR MIG! HAN SJÖNG FÖR MIG!
För er som är tröga så liksom SJÖNG HAN "BENJAMIN OCH JAG" FÖR MIG!

Solen kysste blommorna, löven vinkar till nyponen.
Och jag såg dig lägga glassplitter i gräset.

Femton små ord av finaste Anttila och glädjen är total.

(Om jag inte nämde det innan så älskar jag Emma väldigt mycket!)

We are the nobodies
We wanna be somebodies
When we're dead
They'll know just who we are
.

Marilyn Manson - Nobodies.

Nu har jag varit duktig och ladda ner Peter tägtgren a.k.a 
Pains nya album Cynic Paradise.
Jag är inte säker men jag tror egentligen releasedatumet är
den 31 oktober (rätta mig om jag har fel).
Jag har inte riktigt besämt mig för vad jag tycker om det,
men det är helt okej än så länge. Så det är värt att lyssna igenom,
så kvällens musiktips blir Cynic Paradise
Checka in Follow me vettja!

Jag vet jag tjatar så extremt mycket om musik
och konserter i den här bloggen, så mycket att det
börjar bli ohälsosamt. Men musik är mitt liv,
och mitt liv är inte alltid så hälsosamt.

Nu vill jag bara stå där mitt i publiken på Kent och
kolla på Jocke Berg och rysa lite när han sjunger
"min sista gnista hopp" i Socker på bara sättet som han kan.
Sen vill jag fälla några tårar för att det är så otroligt
fint, och för att alla känslor och tårar bara behöver komma ut ibland.
På konserter är det okej att vara känslosam och gråta, så därför
passar det så bra att göra det just där. Då man är i extas och allting
är så underbart fint för då är det oftast glädjetårar.
Ge mig konsert där Kent står och sjunger Socker för
det är precis det jag behöver just nu.

Det spelar inte längre någon roll
jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll.
Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd.
- Socker.

Idag kom den efter längtade Kent-boxen!!



Boxen är snygg, omslagen mindre snygga,
men musiken är bäst som alltid. <3

Alla behöver en dos 80-tals synth en lördag som denna, jag lovar!

JAG VANN KENT AUKTIONEN!!!!!!

Evelina fattar inte hur man kan vara så lycklig för en affisch.
Men det är inte vilken affisch som helst det är Kent.
Kent är så mycket mer än bara en fjuttig affisch på väggen.
Kent är bäst och mycket mer där till.


WIHOOOOOOO!

Ta mig bara tillbaka till Konsert sommaren 2008.
Med fin fina Kent, Lars winnerbäck, Thåström, och peace and love.

Så därför kan ni vara lite nostalgiska tillsammans med mig den här trista kvällen.

Idag tycker jag vi tar och livar upp den trista hösten
med lite schysst musik. Så därför börjar vi med lite
Kent

Sen efter den underbara början så går vi
vidare till fina och underbara Thåström

Sist men inte minst tycker jag att vi avslutar
med en uppiggande liten partydans

Erkänn eran dag blev mycket bättre nu?
Jag säger som Anttila:
Jag klarar mig, ge mig bara musik!

Det här är inget inlägg ni behöver bry er om egentligen
varken intressant eller viktigt för er.
Men för mig betyder låten massor och är viktigt
Just därför ska den få ett eget inlägg i min blogg.

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än fanns det tusentals tårar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
Att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst
Antligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö

Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare).