m.

Igår kväll avslutade jag mitt sista blogginlägg med att jag skulle sova.
Vilket inte hände, förvånande eller hur? Eller inte alls.
Istället fastnade jag på youtube där jag druknande i konsert minnen från i sommras.
Det vart mycket Kent, men det vart nog mest Thåström.
Musiken har en viss förmåga att göra en nostalgisk.
För ingen kan väl neka att vissa låtar framkallar speciella minnen?

"Och jag som aldrig gillar nostalgi" För att citera Kent.
 Nostalgi i all ära. Men minnen är egentligen ganska ovärda eftersom det bara är minnen,
och kommer aldrig mer bli levande.
Så självklart slutade min kväll igår i tårar när jag kollade på filmer från thåströms konserter.
För jag kom på mig själv att det bara är minnen som aldrig mer kommer komma igen.

Men det finns viss musik som kan få mig att drukna i nostalgi.
Exempel på sådan musik är, Jumper.
"Tapetklister under mina skor
Du är så mycket vackrare än vad du tror"
- Tapetklister

"Vi har nånting pågång du och jag
Barabarapappa"
- I vårt kvarter.

Glada texter med trallvänliga melodier, som ger än minnen från
dagar i ens barndom då endast lycka existerade.
Hur kan man inte bli nostalgisk?

Ge mig mindre minnen som aldrig kommer bli mer än just minnen
och ge mig mer utav de glada dagarna med musiken så kanske
man orkar att fortsätta andas ett tag till.
För som Kristian anttila skulle sagt det,
Jag klarar mig, ge mig bara musik!



Dagens goda råd:
Håll ditt huvud högt.