Att ta farväl!
Den här bloggen är endast historia nu.
Jag har börjat om på nytt i en ny blogg.
Vill ni har adressen så fråga.
Tveka inte!
Annars så säger jag väl tack och hej för mig!
.
November rain.
För er som följt mitt liv tidigare på t.ex.bilddagboken vet om att bilden är gammal.
Men det skiter jag i just nu. För jag gillar bilden.
Den ger mig faktiskt lite flashbacks till sommarkvällar som faktiskt var bra.
Ibland undrar jag inte om jag vill ha sommar igen, en sommar med bra människor,
asbra konserter och en grym festival.
En sån sommar som det skulle vara i sommras, men vissa planer spricker som alltid.
Så antingen kan ni få ge mig en schysst vinter nu med en meter snö, ett par
minusgrader och härliga skidbackar. För då ska jag inte klaga.
Eller så alternativ två gör min sommar 2009 till något bra!
Fast jag vill nog helst ha båda.
Åhh, jag tycker verkligen inte om tråkiga höstdagar det får mig att minnas
andra dagar som var tusen gånger bättre. Hösten är överskattad, november är överskattad.
Jag ska nog sluta vara patetisk nu.
The good news är att Emma kommer om cirka tre timmar,
sen är det bara 25 dagar kvar tills Volbeat
I will be the lonley one.
Jag vill skriva något smart, något intressant.
Något som får mig att framstå som lite rolig.
Något som kanske skulle kunna göra den här
bloggen lite rolig och händelserik, något som
kanske skulle kunna fånga nya läsare.
Men idag är allt jag kan säga..
Pang
Boom
Krash
Aj...
(Förlåt men mitt liv är inte så mycket roligare än såhär ikväll.)
Opepp.
att jag raderade gårdagens inlägg.
Fråga mig inte varför men det kändes fel att ha dem här.
Idag har varit en pissig dag i skolan.
För de första hade jag inte gjort naturkunskapen
och för de andra fick jag se mitt matteprov.
Matteprovet måste jag göra om så jippi på det.
För jag har ju ingenting att göra sen innan liksom.
Men dagen blev bättre när jag fick träffa Emma efter skolan
en stund. En stund som blev bra mycket kortare än beräknat
vilket var synd, väldigt synd.
Nu sitter jag hemma i min ensamhet och funderar på att roa mig
med att se på film. Film tips godtas!
Jag känner mig rätt opepp för det mesta, opepp för att plugga,
opepp för att prata och träffa människor.
Just nu känns det som det kommer bli en helg då jag isolerar mig
från omvärlden. Fråga mig inte varför. Känns bara så just nu.
Känslan kanske kommer att ändra sig.
tåg, våg, låg, såg, TÅG SA JAG!
I alla fall inte när det är dumma kontrollanter på tåget
som gör att man får betala 100 kronor för att åka tåg i cirka 10 minuter.
Folk vill påstå att man ska åka tåg för det är miljövänligt.
Men det är verkligen inte plånboksvänligt.
Idag bojkottar vi tåg.
Man får väl ändra sig?
och jag vet inte om jag kan påstå att jag gör det nu heller.
Men innan var jag en parken-hatare, eller hur jag ska beskriva det.
Linda länkande någon låt för länge sedan. Jag fattade inte grejen med den
plingandemusiken, rösten, texten eller låten överhuvdtaget.
Men jag råkade ladda ner Parkens album.
Jag kan inte påstå att det är bra, men jag kan påstå
att låten Åt helvete med himlen helt klart är värd att lyssna på
ett par, tre, fyra gånger.
Jag kan med säkerhet påstå att det är kvällens låt.
till dig älsk
Hej Berit här!
Tänkte skriva ett gästinlägg till min fina prinsessa idag, men jag tror jag tappade tråden när jag fick lösenordet. HAHA. förlåt! Nu börjar jag...
Marie började på haga samma stund som jag. Jag var blond hon var svarthårig.
Vi var raka motsatsen till varandra.
Jag kommer inte ihåg hur allt gick till eftersom jag var så uppe i varv och av all förvirring inte så kontaktbar... men allt löste sig tillslut och alla hittade till klassrummet.
Under tiden så var en som heter Linn, den enda jag kände för stunden.
Självklart blev vi extermt tighta av all rädsla.
Nu såhär i efterhand så förstår jag inte varför jag inte såg solstrålen i klassrummet samma dag som vi började... för hon är minsann något av den egna sorten.
jag lovar.
-ordet speciell räcker inte åt henne.
Snart har jag spenderat 1,5 år tillsammans med henne i skolan och jag kommer aldrig tröttna när hon är i närheten.
Sure, skolan tröttnar man oftast rätt så lätt på men det jag försöker säga är att,
när Marie är i närheten gör hon precis allt så himla mycket lättare.
Hon är min andra halva (efter mamma).
för jag har hittat mig själv tack vare henne.
Vi har fortfarande ca 12096 timmar kvar i skolan (inga lov inräknade) och vet ni vad?
Jag längtar efter att få tillbringa varenda en med henne. Varenda jävla timme ska jag plåga henne med tills då vi två springer ut hand i hand på stundentdagen
med våra vita mössor och skriker högre än någon annan.
jag älskar dig tok ♥
din Ln
plus att ni borde läsa min blogg oftare än Maries för hon skriver bara om mig ändå..
HAHA
born to be wild.
Jag fick VG- på naturkunskaps redovisningen.
Jag klarade tyska provet (med marginal på fyra poäng heh.)
Jag och Berit fick bort våran frånvaro. (lätt manipulerade lärare<3)
Berit som alltid lyser upp min värld med sina tokigheter.
Dagens mindre bra saker:
Jag har en ny naturkunskaps uppg. att skriva tills fredag.
Jag har ungefär en miljon tyska meningar att kunna tills torsdag +
Cirka tvåtusen engelskaglosor och en dötrist text jag ska kunna på fredag.
Skjut mig?
Nej, men jag har musik och godis. Så varför klaga?
Jag ska nog blunda för veckans måsten och göra något roligare plugg
som t.ex. skriva ett arbete om EU.
Sen ska jag sitta och le över hur underbart busiga jag och Berit är.
G o d i s h a l s b a n d.
Tisdag 08:10
Åh vad värt att tvinga sig upp ur sängen 06.30
med sprängade huvuvärk. Sen tvinga i sig äckliga mackor
så man nu sitter och mår illa så man vill spy.
Och här ska jag sitta tills 09.35.
ÅH!
Dagen jag fick nog var en måndag.
Sovit cirka fyra timmar i natt, tröttheten bränner i hela kroppen,
och huvudet dunkar som alltid. Hungern svider i magen, och
naturkunskapen är endast en gråsuddig och helt obegriplig dimma.
Jag tycker inte inte riktigt om livet idag.
Vad är vitsen egentligen när vi bara faller?
Bra idé!
beslutade oss efter mycket kloka tankar att vi inte alls behövde vara där.
Så vi tog vårat pickochpack och drog.
När vi var på väg mot busstation så kom vi på att vi hade inte alls någon
lust att åka hem och plugga den dödligt tråkiga naturkunskapen.
Så den stora frågan är vad gör man för att slippa plugga?
Svar:
Man sätter sig på en buss till falun, hoppar av vid citygross och
köper typ ett kilo godis, går ut igen och sätter sig på bussen tillbaka till Borlänge.
Är skitnöjd över sin kloka idé.
Missar bussen hem med fem minuter, väntar en timme på nästa.
Sen på vägen hem kom jag på att jag fortfarande inte ville plugga,
så hoppar av hemma hos Eviz och (g)Nelly, är där en timme.
Åker sedan hem och bloggar om en super bra idé hur man slipper plugga
samtidigt som man med ångesten öppnar naturkunskapsboken.
(Viktigt information: På vägen mellan Borlänge och Falun åker man igenom 13 rondeller!)
En alternativ chokladkalender.
till mig. För en halvtimme sedan så öppnade jag den.
Nu kommer förmodligen hälften av alla er som läser detta tycka att jag
fuskar. För en chokladkalender ska man äta i december, en bit varje dag.
Men jag undrar en sak. Det står ingenstans att man ska äta den i december?
Det heter inte ens decemberkalender, utan chokladkalender.
Så jag har ätit hela 9 bitar idag.
För jag vägrar följa en trend som inte ens någon kan
ge mig ett vettigt argument för att man ska äta i december.
Så från och med nu har jag en november-chokladkalender.
Jag är SÅ alternativ.
Åh det smakar så mycket bättre då oxå. Jag lovar.
Jag älskar mitt seriösa nolife.com
Den är värd att dö för!
Eftersom en läsare har bett om att jag ska lägga ut en bild
på min über snygga Kentaffisch så tänker jag vara vänlig
och göra det nu, eftersom jag mer eller mindre lovade att
göra det idag.
Ignorera glasen.
Det kommer en bättre bild någon gång när jag fått upp
den på min vägg, kan nästan lova det.
Oh yes, im in love forsure!
Som ett spöke från döda drömmar.
Fyll mig med luft igen
Gör mig synlig
Du får gärna avsky mig
om det gör mig tydlig igen
.
When you try your best, but you don't succeed.
kroppen är matt, och öronen är konstiga.
Det är söndag och förkylningen är ett faktum
.
DEATHSTARS!!!
Deathstars har släppt ny låt!
O den är så sjukt fucking bra att jag kan sitta ett helt dygn och lyssna på bara den låten.
Ge mig 30 januari nu ge mig deras nya album!
LYSSNA HÄR!
Varför är du så tyst?
Du som hade allt att säga säger ingenting
men dina tankar dom hörs ändå.
Din tystnad säger allt som dina läppar vill
men inte just nu kan förmå.
På dina fingrar så räknar du månader
och i själen så räknar du sår.
Pappret framför dig som är så fullt av små streck
visar ett streck för varje år.
- Joakim Thåström.
Död åt ideal!
Hur mycket jag än vrider och vänder på ordet ideal
så ser jag inget positivt i det. Varje gång jag hör ordet
så får jag en klump i magen. En klump som gör mig ledsen,
men mest en klump av ilska. En ilska mot ett ytligt samhälle.
Skriver man ordet "Ideal" på wikipedia så kommer det upp
cirka fem punkter, och det är just den första jag syftar på.
ideal - En idé om det perfekta tillståndet.
Hur absurt är det inte?! En idé om ett perfekt tillstånd.
Till att börja med, ordet perfekt existerar inte i min värld.
Vi lever i en värld som är så långt ifrån perfekt, vi lever i en
ofullkomlig värld, och vi människor är precis som världen ofullkomliga.
Så att någon överhuvudtaget kommit på ordet perfekt är så galet konstigt och fel enligt mig.
Fatta själv hur patetiska vi människor är. Vi strävar efter något vi aldrig kommer kunna bli.
Vi kan ägna hela liv åt att försöka bli den perfekta människan.
Den som har det perfekta utseendet, de perfekta kläderna, det perfekta livet.
Om man slår upp ordet Perfekt på wiktionary.org så får man beskrivningen
"Perfekt - Utan brist, fulländad"
Se, läs och tänk lite själva.
Perfekt + ideal+ världen+människan = En ekvation utan lösning.
En ekvation som enbart skapar smärta, och ångest i slutändan.
Det finns många ord jag hatar i världen men ordet ideal står
nog väldigt högt upp på min lista just nu.
För jag har sett allt för många människor falla från toppen
ner till botten i jakten på perfektion. En perfektion vi aldrig kommer kunna nå.
Jag skulle kunna skriva en miljon meningar och ord till om mitt hat.
Men det skulle bara bli jobbigt, och jag vet inte ens om det finns någon poäng
i det jag skrivit nu.
Som så många gånger förut ville jag nog bara få ut tankar till ord.
Sen var det nog ännu ett försök till att konstatera att vi människor är misslyckade
och världen är ännu mer misslyckad.
Finafina Kristian Anttila. IH!
Kristian Anttila mina damer och herrar.
Finns tyvärr inga bra bilder jag kan bjuda på så ni får leva med den där.
Det var en bra konsert med världens bästa Emma.
Men höjdpunkten kom efteråt då Emma mitt eget sötknas
tyckte det var dumt att jag gick runt och var bitter för att han inte
spelade Benjamin och jag. Så då gick hon fram till honom och
bad han sjunga lite ur den för mig.
OCH HAN SJÖNG FÖR MIG! HAN SJÖNG FÖR MIG! HAN SJÖNG FÖR MIG!
För er som är tröga så liksom SJÖNG HAN "BENJAMIN OCH JAG" FÖR MIG!
Solen kysste blommorna, löven vinkar till nyponen.
Och jag såg dig lägga glassplitter i gräset.
Femton små ord av finaste Anttila och glädjen är total.
(Om jag inte nämde det innan så älskar jag Emma väldigt mycket!)
Just drop it.
Kent size BIG!
Jag somnade vid 00.00 men jag la mig faktiskt
innan halv nio! Det är väl tanken som räknas eller hur?
Dagen har varit seg, med massa huvudvärk och en
trötthet utöver det vanliga, så även om tanken att sova räknas
så hjälpte den nog inte särskild långt.
Nu har jag fått hem min Kent affisch som jag vann på tradera
för någon vecka sen eller när det nu var. Den är stor!
Jag har ingen aning om var den ska sitta pga av storleken.
Men den är massa snygg och jag är så nöjd.
Nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på Kristian Anttila
och försöka ladda upp för ikväll, för då smäller det!
Sweet dreams.
och jag säger god natt Sverige?
I en värld av idioter, står jag först i kön.
Jag har kommit på vad det största hindret i mitt liv är.
Det hindret som stoppar mig från att nå mina mål.
Hindret är
Jag.
Förövrigt fick jag en finfin chokladkalender av Emma idag,
med Heffaklumpen på. Jag råkade mosa den, förlåt.
Men den var riktigt finfin en gång. Jag är Klumpigast.
Bild kanske kommer någon gång med tur.
Så obegripligt svårt.
Obegripliga ord i bläck
på ett vitt papper flyter
ihop till en oförstålig
grå dimma.
Huvudet dunkar och
skriker stopp
stanna.
Min bleka hud spricker
av kölden
som drar in
samtidigt som
ensamheten
tar över.
Verb på
främmande språk
blir en omöjlighet när
ångesten
tagit över makten
och paniken
målat
mina väggar
svarta.
Dom säger att jag varit trasig.
Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down
En nolla i mängden.
Jag gjorde det seriöst, jag försökte verkligen.
Men jag är inget geni och jag kommer heller aldrig att bli det.
Jag vill byta liv.
Jag hatar att jämt ha en miljon måsten att göra
då man egentligen vill göra en miljon andra saker
(Avrunda uppåt är fortfarande HELT okej.)
Jag har gått i skolan två dagar efter lovet, och jag ligger redan
med huvudet i bänken i skolan och önskar att jag vore död,
eller i alla fall befann mig på någon annan plats än precis just där.
Tyskan kan gå och dö liksom naturkunskapen. Svenskan kan också dö lite i ett hörn,
och nästan så jag vill döda textkommunikationen oxå.
Jag hatar att göra saker som jag inte har lust med.
Chokladen, och Linda räddade i alla fall min dag.
Plus att jag nu även hittat min plånbok så hurra!
Nu ska jag chilla medens jag väntar på tacosen,
eller så kanske jag bara ska öppna tyska boken och
inse att mitt liv blir inte roligare än såhär.
Jag slänger världen på alla saker som jag bojkottar.
Och jag duckar för alla speglar och blundar så hårt jag kan
och försöker glömma. Men hur kan man glömma sig själv?
- Lasse Lindh.
Titta ett monster!
Jag ångrar nog egentligen min bild jag la ut igår, typ jätte mycket!
Hej-kom-och-hjälp-mig skriker bilden.
Men det är ungefär sådär jag ser ut 24/7 så varför bygga
upp någon illusion om jag kanske ser ut på något annat sätt.
Varför låtsas att man kan se okej ut när man absolut egentligen inte gör det.
Jag hoppas ni inte drömde mardrömmar i natt i så fall ber jag så
mycket om ursäkt men det är faktiskt sådär jag oftast ser ut.
Såhär innan läggdags....
jag har precis borstat tänder, och tvättat ansiktet.
Nu sitter jag och pratar med min Underbara Elin
i väntat på att jag ska få sova.
O typ så här vacker är man innan man ska sova.
Jag har aldrig påstått att jag är någon skönhet så klaga inte.
Fattar nog inte riktigt själv att jag vågar bjuda på sånna här
privata bilder som egentligen inte borde få existera, men here we go.
God natt Sverige!
Non compos mentis*
Även kanske en av mina galnaste men bästa idéer
på cirka två tusen år skulle jag tro!
Jag ska, eller inte precis jag. Men okej vi börjar om.
Jag, Marie vill ha ett ordspråk målat på min vägg!
Fatta coolt, snyggt, och lite allmänt jätte klokt!
Jag menar hur många i detta avlånga land har
ordspråk målade på sina väggar? Precis inte så många skulle jag tro.
Nej nu ska jag börja leta kloka ordspråk, och tjata
och hoppas på det bästa när julen kommer :)
(*ej vid sina sinnesfulla bruk)
Måndag 20:36
Så har man överlevt ännu en Måndag, plus en skoldag!
En skoldag som bestod utav tre meningslösa lektioner.
Resten av dagen tillbringades med Eviz, Johanna och plutte Nelly
i Falun och sågmyra på Lager 157.
Det var en lååång shopping dag, utan några större reslutat från min sida.
Tyvärr tänker jag inte visa mina få inköp eftersom detta inte är någon modeblogg
och mina kläder är faktiskt inte intressanta alls.
Jag har förövrigt slarvat ihop naturkunskapen som ska in imorgon,
att det ser ut som en treåring har gjort den kan vi vara tysta om så SCH!
Nu ska jag försöka andas och få mitt huvud i balans igen,
Ha de fint alla!
Allting har ett slut.
Dagen har tillbringats hemma hos världens bästa Emma.
Vi har mest legat i hennes säng, vi var även ut och gick en sväng.
Mycket trevlig dag i alla fall, jag vill tillbaka. Snälla någon ta mig tillbaka?
För er som inte redan vet hatar jag att vara ensam och jag hatar
att endast höra mina egna andetag.
Söndagen går med stormsteg mot natt, och måndag.
Jag vill verkligen inte ha måndag, jag vill inte börja skolan igen,
jag vill inte börja få massa måsten.
Sen blir det inte bättre av att jag inte gjort någon naturkunskap, eller
tyska, eller matte. Ibland är jag så osmart, och så sämst.
Blä.
Vinterlyckan sprack sönder på en hundradels sekund.
och glada barn
som skuttar omkring
så snön yr
i kaotiska cirklar.
Planer som
spricker sönder
i en miljon bitar.
Tankar som
får väggarna att
spricka
och en isande
kyla fyller upp
ett tomt
och
likgiltigt skal.
Tårar bränner
i sömniga ögon
och får snön
att smälta under
fötterna.
På en
hundradels sekund
så slutade
världen
att snurra i min
takt
och allting
bara
föll.
I am the nobody.
We wanna be somebodies
When we're dead
They'll know just who we are
.
Marilyn Manson - Nobodies.
Alla våra högtflygande planer dom sprack...
Så var det lördag och lovet går med stormsteg mot sitt slut.
Jag borde städa, och plugga men har ingen lust eller ork.
För jag vill egentligen bara vara med Emma, men som vanligt
blir ingenting som man tänkt sig.
Igår var jag med Kitty, hade ingen ork till att skriva
om de igår och har ingen ork till de nu heller, men
det var väl trevligt.
Åh nu ska jag fortsätta att ligga och vara patetisk.
